Ett minne för livet
Har ni upplevt något inom sporten som ni aldrig kommer glömma? Det spelar ingen roll om du upplevt det när du höll på eller när du tittade på det. Finns det något som fastnat på näthinnan och blivit ett minne för livet, som det så vackert heter.
___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________
Medarbetare på Vilda västern iFokus
Det jag aldrig kommer glömma är när jag var liten och pappa och jag åkte till Västerås för att titta på bandy. Jag visste inget om bandy då bara om hockey. Hur som helst så blev jag jätteförtjust i bandy och är det fortfarande.
Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld
De största minnena har man av dom idrottare som trotsat alla hinder och vunnit mirakelsegrar. Alla älskar ju se underdogs vinna så länge inte svenskar deltar och svensken inte själv är underdog.
En sak jag minns från vinter-OS 2002 var när en australiensisk skridskoåkare helt otippat gått till final i shorttrack. Han hade inte en chans mot dom andra som drog iväg varv efter varv, vilka var asiater och dominerar sporten. Plötsligt kör dom tre asiaterna i hop och far omkull, varvid australiern kör förbi och tar guld. Det är ett minne jag inte glömmer.
Kommer aldrig glömma hur jag satt uppe varje natt för att se på juniorkronorna i VM när det var i Kanada, speciellt finalen mot Ryssland när Gustafsson räddar där i slutet och Mika sedan avgör… 😃
~Mvh Amanda, medarbetare på Jedward.ifokus~
Flyttar till Paris, följ med: www.asummerinparis.blogg.se @AmandaPense -Twitter
www.LesPhotos.blogg.se
Ett minne jag har inträffade för cirka55 år sedan då jag var ung pojke. Bodde då i Sundsvall och var på Idrottsplatsen. Såg Marma möta Djurgården i fotboll. Jag kommer inte ihåg vad spelarna hette. Hur som helst så hade djurgårdarna spelat bort hela Marmalaget. Även målvakten var bortgjord och låg till höger om målet. Djurgårdaren som hade bollen hade bara att sparka in den i öppet mål. Han tog det lugnt och filnade och sköt då kom Marmamålvakten flygande och tog bollen.
Det var rent otroligt och sedan se djurgårdaren som bara stod och gapade.
Elitidrottare satsar hårt på den egna karriären, och det är lätt att få uppfattningen att de är egoister som bara tänker på den egna karriären. Givetvis finns det exempel på det, men det finns också andra som utnyttjar sin stjärnstatus och karriär till att göra något gott för andra och man blir glad varje gång man ser exempel på det.
Som igår, när euforiska handbollsspelare i vårt landslag ställdes inför en krass verklighet med ett sjukdomsfall som fick lagkaptenen att avbryta intervjun för att visa omtanke, som inte stannade vid det. Förhoppningsvis kommer gårdagen bli ett fint minne för livet för den drabbade grabben, trots allt. Och kanske ger det oss en annan aspekt på uttrycket "idrottshjälte"?
"Människan är motsägelsefull- vi söker oftast den lättaste vägen samtidigt som vi mår bäst när vi utmanar oss." (Emma Frans)