Trist, det behövs en satsning på att skapa fler damlag.

Ja, och även rädda de som är kvar…

så här har damfotbollen fungerat i hälsingland, ända sedan vi hade ett lag som spelade i div 1 norra 1987, vet inte om vi haft ett lag i en högre serie, kanske motsvarande, men för att återgå till saken, i stort sett har det funnits ett lag i någon kommun som legat högre än de andra kommunernas lag, det har alltid funnits 2 lag som gått upp och åkt ur och då lockar laget som ligger högst till sig de bästa, för de vill spela i högsta serien, men de åker ur i alla fall nästa år, och det andra laget går upp, och så startar karusellen om, 

sedan finns det andra sporter som drar, många alternerar mellan fotbollen och innebandyn, så i början och slutet av fotbollssäsongen fattas det folk i lagen, så många lag vet inte om de kommer att ha en trupp när fotbollen börjar. studier är också en sak som påverkar här, det finns ju inte direkt någon högre utbildningsort, så om man inte läser på distans, försvinner ett antal den vägen. familjebildning kommer som en naturlig följd för de som inte elitsatsar, de flesta jobbar, ingen tjänar väl direkt mer än reseersättningen från klubbarna.

att det är som en berg- och dalbana när det gäller intresset att både spela och titta på damfotboll, är något som vi får leva med, och med vikande kullar både på herr- och damsidan är risken att det blir så för herrfotbollen också. jag kan nog lugnt påstå att herrfotbollen lider av samma problem som damerna som jag beskrev i föregående stycke här i hälsingland, t o m inom herrhockeyn.

#3 Jo effekterna märks väl först i distrikt med lite mindre spelarunderlag.

Många som spelar fotboll i större städer har ju kommit dit från mindre orter, kanske inte enbart elitspelare utan även andra som spelar fotboll men flyttat av annan anledning. Då blir det nog lätt att man hittar mer att göra i det stora utbudet av fritidsaktiviteter som bjuds, och dessutom kanske konkurrensen om platserna i laget är större i storstaden.

Sedan tror jag att damfotbollsspelarna är mer utsatta för skador, trots att kunskapen blivit större och träningsmetoderna anpassats efter det. Jag jobbade för många år sedan på en arbetsplats där flera damelitfotbollsspelare jobbade, bland annat landslagsmeriterade sådana, och det hörde nästan till vanligheterna att åtminstone någon hoppade omkring på kryckor. Idag är tempot högre både inom dam- och herrfotbollen och man spelar på plastgräs som inte alltid är så snällt så skaderiskerna finns alltid där. Många frågar sig nog om det är värt riskerna att harva i damtrean och riskera skador.