Ja, det där har jag grubblat över, och jag kom fram till att det är något vi har tagit över från norska idrottare. Intressant är att danska idrottare däremot gärna börjar svaren med "ja, men…" oavsett vilket svar som sedan följer.

Ha Ha japp.. Eller: nä men… 😃

Kanske är det så att de vill vara lite ödmjuka?😃

Nä men……… 😃

😃

http://sprak.ifokus.se/discussions/4d713ef7b9cb462233055851-nej-jag-sitter-och-ater

#6

😃

#6 Ja, där var ju bra exempel på detta. Kul att se Sudden i kylen igen….hahaha😂

😂

Eller i alla fall en bild, för klippet funkade inte. Men jag har ju sett den så att jag nästan kan den utantill…..lika kul varje gång, dock!!😃

Sss-uddde,enn  😃

"Näää, det blir ju lätt lite isigt så här på en halv meters höjd!"😁

Näää, det har jag aldrig tänkt på.

Nå, sådana här småord kallas partiklar, närmare bestämt diskurs- eller pragmatiska partiklar, och kan väl liknas litet vid smörjolja mellan språkets delar, litet vid kryddor kanske, eller vid smileys, som kan förmedla nyanser som inte hör till det rent sakliga innehållet i det man säger.

Nä, de finns i alla språk vad jag vet. De har en viss tendens att bytas ut oftare än andra ord, måste väl ha en viss fräschör för att kunna förmedla det de ska.

Okej då va: just den här ("nä") kanske fungerar som ett sätt att ge sig ett ögonblick att tänka efter eller göra klart vad man ska säga samtidigt som man förmedlar "visst, jag kommer att säga något, en sekund bara".

Finlandssvenskar, finsktalande och rysktalande brukar gärna säga "nå" i samma läge, det gjorde rikssvenskar också förr.

Samtidigt kanske valet av just "nä" kan vara ett sätt att förminska, som någon var inne på ovan. Om inte annat kanske man blir mindre nervös av det. Partiklar har spännande nyanser…

Danskar säger gärna "ja men …" eller "ja men altså …", förresten.

Dom är självsäkrare och mer tävlingsinriktade än vad vi svenskar är!?😃

#16: ja men altså, det ved vel enhver, at Jante egentlig ligger i Sverige…