Övrigt

"In hoc signo vinces" - klubbarna och deras emblem

2017-03-28 14:52 #0 av: Carpinus

"In hoc signo vinces" -"I detta tecken skall du segra", skall ha varit ord som Konstantin den store ha hört dåna efter sin seger över Maxentius efter slaget vid Pons Mulvius år 312, och samtidigt som han hörde orden uppenbarade sig synen av ett kors för honom. Sentensen blev bevingad, knappt sjuhundra år senare lät t.ex. Jan Guillou sin romanhjälte Arn ha dem inristade på sitt svärd. IHS är inte bara de inledande begynnelsebokstäverna i den latinska frasen utan även en förkortning av Jesus namn från medeltida skrifter. Sålunda finns det baner och emblem med bokstäverna IHS inristade i många av våra kyrkor, och det för oss till ämnet - klubbmärkena inom idrotten.

Det är inte svårt att uppleva likheter mellan flaggviftandet på läktare jorden runt och de standar som var en självklarhet i leden när historiska härförare gav sig ut på slagfälten, och ännu idag vårdar våra (allt färre) regementen sina fanor med stolthet. Att regementets fana föll i fiendehänder var en skam som för vissa kanske sved snudd på lika mycket som en förlust av manskap. Någonstans på vägen mellan kyrkan och läktaren skall vi inte heller glömma de (röda) standar som våra olika fackförbund en gång månade om, men som numera mest vädras den 1 maj. I Ådalen 1932 hamnade även de i kulregn... 

På samma sätt som en riddare kanske kysste IHS-emblemet i kyrkan när han återvände till hembygden så kan en målgörare kyssa klubbmärket på sin matchtröja efter att ha gjort ett mål, oavsett om han spelar i La Liga eller i Kvänums pojklag. Men vad känner vi då på läktaren inför vårt klubblags emblem? Ja, för många av oss är märket något som vi sett så ofta att vi kanske inte längre brukar sätta ord på känslorna, men de verkliga anhängarna drar sig inte för att ta till värdeladdade uttryck som "stolthet" och "kärlek" inför anblicken av sitt älsklingslags märke.

En som funderat över klubbemblemen och vad de säger (om) oss är Leonard Jägerskiöld Nilsson. Han ser klubbmärket som en förenande länk mellan spelaren på planen och anhängaren på läktaren och en viktig beståndsdel i skapandet av ett kollektiv. Jägerskiöld Nilsson har skrivit en bok som heter "Fotbollens heraldik", där han berättar om klubbemblemens historia och utveckling. Författaren ser en tydlig brytning på 1970-talet, då kommersialiseringen medförde nya produkter, souvenirer och supporterprylar som krävde en enklare stilisering av många märken för att göra dem tydligare och mer lätta att trycka på tröjor och andra produkter som klubben marknadsför. Jägerskiöld Nilsson understryker att "igenkänningsfaktorn måste vara hög och det ska vara tillräckligt enkelt för att nå utanför fotbollens gränser" för att ett klubbemblem skall vara säljande. Samtidigt så är det ju så att den faktor som säljer mest givetvis är klubbens prestationer på planerna, och att ett klubbmärke har bra marknadsvärde beror säkerligen inte bara på en snygg grafik...

Två emblem som Jägerskiöld Nilsson är lite svag för är Celtics och Blackburn Rovers. Inte för att han tycker att de är snyggast utan för deras symbolik. I Celtics märke ser han en förening av tro och vidskepelse, vilket väl för oss tillbaka till de kyrkliga symbolerna, och i Glasgow har ju rivaliteten mellan "katolska" Celtic och "protestantiska"  Rangers ännu religiösa bottnar. Blackburn Rovers hyllar Leonard Jägersjöld Nilsson främst för deras latinska devis, "Arte et Labore"- "skicklighet och arbete" - en bra sammanfattning om vad fotbollen handlar om, anser Jägerskiöld Nilsson. Och eftersom vi inledde den här genomgången med en latinsk sekvens så passar det ju bra att runda av med en annan.


I ingressfilmen från YouTube  ser vi  exempel på hur några kända klubbmärken har förändrats under årens lopp.     


Anmäl
2017-03-28 15:03 #1 av: Jimmy.L

Intressant och mycket bra artikel. Tummen upp

Även vissa klubbar i Sverige ändrar sina klubbmärken.

Anmäl
2017-03-28 15:16 #2 av: Carpinus

Tack! Glad

Ja, det kan ju finnas olika skäl att byta klubbmärke. Kanske är det vanligare utomlands att man gör det i samband med ändrad affärsinriktning - det är lite förvånande att anrika föreningar inte räds att skrota väl inarbetade emblem. 

Här hemma kan det ofta bero på sammanslagningar, men faktiskt är det även så att klubbar går tillbaka till sina ursprungliga märken, vilket var fallet med Häcken och Timrå, som båda återgick till sina tidigare emblem 2012.


Anmäl
2017-03-28 15:20 #3 av: Jimmy.L

Södertälje ändrade även sitt klubbmärke för 9 år sen.

Anmäl
2017-03-28 15:36 #4 av: Carpinus

En del behöver inte ens tröjor att fästa klubbmärkena på...Förskräckt


Anmäl
2017-03-28 15:44 #5 av: papa-bear

#4 och en del har matchstället målat direkt på kroppen, men eftersom det här är en familjesida får ni leta upp det själv, vågar inte länka till sådant ekivokt. Förlägen

Anmäl
2017-03-28 16:31 #6 av: GIKmio

#3 Jag trodde först S:et var det nya.. Tänker inte så mycket på klubbmärken..


Anmäl
2017-03-28 16:56 #7 av: Jimmy.L

#6 Ja man luras lite av att S:et är klubbmärket. 

Anmäl
2017-03-28 17:05 #8 av: Carpinus

Jag samlade på klubbmärken, både svenska och utländska, i yngre dagar. Vill minnas att firman jag köpte från hette Sportemblem. Det var en del exklusiva nålar i samlingen också, men jag gav bort allt till en yngre släkting när jag tröttnat. De kom i goda händer, för märkessköldarna sitter på väggen hos honom precis som de gjorde för 50 år sedan...


Anmäl
2017-08-04 10:03 #9 av: Carpinus

#0 Neymars kontraktssignering med PSG innebär en uppskattad tröjförsäljningsintäkt på en miljard kronor, enligt fransk press.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/oqgMa/det-ar-ibrahimovic--multiplicerat-med-tio


Anmäl
2017-08-04 10:23 #10 av: Jimmy.L

Ja det gäller ju att sälja om man ska få igen pengarna.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.